Att klaga eller inte klaga, det är frågan.
Jaa.. nu kommer det här ett himla klagande. Först ett klagande på min dåliga hälsa. Sen ett klagande på min dåliga livsbalans. Framför allt vill jag klaga på alla jobbiga medmänniskor som inte bara förstår hur det är. Ett klagande på medmänniskor som inte bryr sig. Jag vill klaga på människor som inte lever som de lär, utan uttnyttjar sitt etos, logos och pathos för att få andra att känna sig mindre värda för att de inte lever på rätt sätt enligt dem. De flesta människor är ju trots allt ganska övertygade om att det sätt som de lever sina liv på, eller rättare sagt vill/försöker leva sina liv på är det enda rätta, annars skulle de ju inte försöka efterleva det. Självklart måste det få vara så att människor tycker det. Annars brister samhället. Där emot måste fler människor försöka förstå att man inte kan påtvinga andra människor sin egen världsuppfattning, och man kan heller inte göra så himla mycket åt vad andra människor tycker är rätt sätt att leva på. Därför tycker jag att folk ska ta och börja respektera varandras sätt och inte tro att deras sätt är det enda rätta och sanna. Det finns ju hur många sätt som helst att leva sina liv och man utvecklas hela tiden. Var inte så stolt att du inte kan erkänna att du har fel ibland.
