Att svara eller att inte svara, det är frågan säger Pensionerstanten.
Jag har diskuterat det här fenomenen ett antal gånger med både vänner och bekanta. Jag har funderat över det när jag ser folk göra det och jag har kommit på mig själv att göra det ibland. Frågan varför är inte så svår att besvara. Det är väl oftast för att man inte vill, eller har någon lust. På frågan hur beteendet startade kan jag väl förenklat säga att det var när man fick nummerdiplay. Eller iallafall när man fick någon slags presentation av numret. Jag har upplevt att vi av mobilens intåg och vår generations beroende av den samma (som betyder att vi blir/vill vara anträffbara dygnets alla timmar) nu har resulterat i att vi inte har någon som helst hyffs eller några sociala regler för när det inte längre är okej att ringa. När vi var små var det väldigt udda att folk ringde efter klockan 22 på kvällen. Då måste det ha varit något väldigt brådskande. Men nu till saken, folk ringer på både passande och opassande tider och idag har vi valet att välja bort nummer som ringer. Jag väljer oftast bort att svara på okända eller dolda nummer, jag väljer även bort att svara nummer som ringer när jag sover eller som inte svarar eller klickar bort mig när jag ringer dem. Hämden är ljuv som min mammas kusin sa igår kväll.
Det är ju egentligen inget nytt fenomen, för innan mobilen kom och man inte ville bli nådd var det ju bara att lägga av luren och hoppas på att det inte var någon man kände för att prata med som ringde.
hälsningar
/Pensionerstanten med e
Varför blir man så trött av att åka tåg undrar Pensionerstanten?
Ja, idag har jag åkt tåg och så har jag åkt lite mer tåg och till sist så åkte jag lite tåg.
För att ta sig upp till Falun från Linköping så sätter man sig först på ett tåg som tar en till Sala. Den resan tar ungefär 2 timmar och 50 minuter. På den tiden hinner man titta ut på landskapet ganska länge och konstatera att man mycket hellre skulle sitta ute på någon av alla de fina uteplatser eller verandor som man susar förbi. För idag är ju första dagen på snart en vecka som det är riktigt varmt och skönt. Men för att inte deppa ihop tänker jag att jag ska sluta titta på naturen och istället titta på film. Vilken film ska jag välja då? Det fick bli Indiana Jones and the last crusade. Det blev mest slötittande eftersom att jag vet ungefär vad som händer tack vare att jag spelade tv-spelet (som är baserat på filmen) förra sommaren.
När filmen är klar är det bara tio minuter kvar tills vi anländer i Sala. Skönt, för killarna bredvid har irriterat mig till den milda grad att jag ratar allt de säger och tycker att de är en bunt idioter.
Framme i Sala får jag vänta ynka 15 minuter på nästa tåg som tar mig till Borlänge. Som börjar som en trevlig tågresa då jag åt min medhavda matsäck bestående av kycklingsallad. Den här turen ska ta ca en timme och det är vad jag klara av för luften i vagnen var hemskt tung och varm. Inget syre där inte.
I Borlänge hinner jag knappt mer än att kliva av tåget innan jag måste skynda mig på och byta perrong för att hinna med tåget till Falun. Följande etapp blir dagens kortaste med sina knappa 15 minuter. Men det blir också dagens jobbigaste eftersom att maten lagt sig bekvämt i magen och trycker på min blåsa.
Resten av dagen har jag känt mig både svullen och trött. I min ensamhet på tåget så slog det mig att man blir ganska trött av att åka just tåg. Var och varannan resenär slumrade till några minuter här och där. Hur kommer det sig? Då om man bortser från tåg med dålig luft.
Ta er en funderare på det och återkom gärna med något briljant svar!
vänliga natthälsningar från Sundborn och
Pensionerstanten
ps. På allmän begäran ska jag bara förtydliga att jag inte är dålig på att stava utan e:et istället för ä:et i PensionErstanten är ett påhitt för att hon föddes i Stockholm. ds.
