Pensionerstanten

För att ta sig upp till Falun från Linköping så sätter man sig först på ett tåg som tar en till Sala. Den resan tar ungefär 2 timmar och 50 minuter. På den tiden hinner man titta ut på landskapet ganska länge och konstatera att man mycket hellre skulle sitta ute på någon av alla de fina uteplatser eller verandor som man susar förbi. För idag är ju första dagen på snart en vecka som det är riktigt varmt och skönt. Men för att inte deppa ihop tänker jag att jag ska sluta titta på naturen och istället titta på film. Vilken film ska jag välja då? Det fick bli Indiana Jones and the last crusade. Det blev mest slötittande eftersom att jag vet ungefär vad som händer tack vare att jag spelade tv-spelet (som är baserat på filmen) förra sommaren.

När filmen är klar är det bara tio minuter kvar tills vi anländer i Sala. Skönt, för killarna bredvid har irriterat mig till den milda grad att jag ratar allt de säger och tycker att de är en bunt idioter.

Framme i Sala får jag vänta ynka 15 minuter på nästa tåg som tar mig till Borlänge. Som börjar som en trevlig tågresa då jag åt min medhavda matsäck bestående av kycklingsallad. Den här turen ska ta ca en timme och det är vad jag klara av för luften i vagnen var hemskt tung och varm. Inget syre där inte.

I Borlänge hinner jag knappt mer än att kliva av tåget innan jag måste skynda mig på och byta perrong för att hinna med tåget till Falun. Följande etapp blir dagens kortaste med sina knappa 15 minuter. Men det blir också dagens jobbigaste eftersom att maten lagt sig bekvämt i magen och trycker på min blåsa.

Resten av dagen har jag känt mig både svullen och trött. I min ensamhet på tåget så slog det mig att man blir ganska trött av att åka just tåg. Var och varannan resenär slumrade till några minuter här och där. Hur kommer det sig? Då om man bortser från tåg med dålig luft.

Ta er en funderare på det och återkom gärna med något briljant svar!

vänliga natthälsningar från Sundborn och