Pensionerstanten

Idag vaknade jag till någon gång under morgontimmarna och hann inte mer än att höra att det smattrade på taket förräns jag insåg att det regnade, och som på kommando somnade min varelse om. Hur kommer det sig att vädret påverkar kroppen och humöret så mycket? Varför vill man bara ligga kvar under täcket och aldrig mer kliva upp när man vaknar till grå himmel med silande regn. Sånt äckligt regn som lägger sig som en hinna på huden och sakta sjunker in och gör att man blir helt kall och frusen. Jag blir tillochmed frusen av vädret ute när jag sitter inne, under en filt med tända ljus och en kopp te i handen.

Men visst är det bra med regn för våra torra marker, så att gräs och grödor inte torkar ut, eller? Jo, jag har faktiskt försökt att göra en deal med vädergudarna. Jag har gått med på att det får regna hur mycket det vill under nattens alla timmar (dock inte varje natt, jag vill ju kunna vara ute och svira runt och nakenbada ibland också) och så kan det vara vackert väder och sol på dagen. Är inte detta en riktigt bra deal så säg?!

På detta sätt förstörs inte odlingar och människan kan njuta av sol och d-vitamin och alla blir mycket lyckligare i längden.

Åter till vädrets påverkan på mitt humör. Jag blir frusen, det har vi redan konstaterat. När jag blir frusen blir jag sur. Sur på människor som inte är mig till lags, sur på att jag inte har en annan människa att burra upp mig emot, sur av att behöva sitta inne och uggla tillsammans med min lilla dator och sur på att jag inte är hemma i min egen lägenhet. Jag blir helt enkelt sur på det mesta. Inte ens bästa låten kan få mig på bättre humör.

Konstaterat: Om jag hade varit hemma i min egen lägenhet och haft någon mysig person med mig så hade jag inte blivit lika sur.

Bäst är att jag inte går ut och ställer mig i det här äckliga regnet, då kommer jag ju bli genomSUR på riktigt.

sura hälsningar
/Pensionerstanten