Pensionerstanten

Det är så mysigt med brev på posten. Det är liskom genuint på ett sätt.
Idag när jag tittade in i mitt lilla postfack så såg jag ett stort och fluffigt brev som låg och väntade.
Jag blev så exalterad att jag tappade mina nycklar. Jag fumlade på marken efter dem och kunde knappt ta blicken från posten. I samma sekund som jag kände på brevet kom slog mig tanken att det kunde vara mina nya lamasockor från Peru som låg i och hör och häpna, jag hade rätt! Jag blev så glad när jag insåg att det var dem och dessutom min gamla basker att jag tog på mig allt på en gång och dansade runt lite på mitt vardagsrumsgolv.
Det är en härlig känsla att få brev!

Jag skriver faktiskt en del snigelpost som det så vackert kallas, för jag brevväxlar med vänner runt om i Sverige och andra länder med. Jag har bervvänner i Sverige, Danmark, Finland och Ungern! Slå det om ni kan!

Haha.. men på riktigt, det skänker både glädje och ro att ha brevvänner. Det kanske inte är det mest miljövänliga om man tänker på att det går åt både träd och vatten för att göra papper och kuvert och sen släpps det ut avgaser när posten transporteras. Men det går ju åt el när man mailar.

Den här gången kom postens innehåll från Peru, kanske elakt mot miljön tänkter ni, men inte om man ber en snäll vän som är där ta med sig sockor hem åt en. Då är det bara kuvertet och transporten från Stockholm till Växjö som kostar miljö.

Jag tänker inte lägga ner så mycket energi på att ta reda på vad som gör störst åverkan på miljön för jag får ut så mycket mer glädje av att läsa ett handskrivet brev eller få en liten grej än att läsa ett flimmrande mail på min datorskärm.

Lamasockor är för övrigt något av det skönaste som finns!!!


Snigelposta mera!
/Pensionerstanten