Pensionerstanten

En tom tallrik står framför mig.
En tom tallrik med rester från en riktigt god och väldigt enkel lunch. Och så slås jag av tanken:
Jag tycker att det är så trååååkigt att laga mat till mig själv. Eller... gör jag verkligen det?
Nja.. jag tycker ju att det är kul med matlagning och i min jakt på att uppskatta och älska mig själv och ta reda på vad jag verkligen tycker om och njuter av respektive vad jag inte tycker om och inte njuter av så inser jag att tanken som slog mig var en applicerad tanke. En tanke jag annamat från min omgivning. Alla andra (med undantag) tycker att det är tråkigt att laga mat till sig själva. Jag kan ju helt ärligt säga att jag inte tycker att det är fantastiskt roligt varje gång, speciellt om man inte har tid, pengar eller ork att laga något gott. När man inte har någon inspiration. Trots det så inser jag i skrivande stund att jag ju faktiskt lägger mycket av min fritid på att leta upp mumsiga recept.

Men det viktigaste jag kommer på mig själv med är att jag tidigare, när jag tänkt att det är tråkigt att laga mat till mig själv, velat ha någon att laga mat till för att jag ska få uppskattning för min matlagning.

Nu ska jag helt enkelt börja laga mat till mig själv och tänka positivt och beröma mig själv när jag gjort något gott!
Ska jag älska mig själv borde jag ju också älska min mat?!

Vägen till kärlek går ju via magen, i egen fri tolkning!

matkärlek
/Pensionerstanten